Om regeringens miljöpolitik – eller avsaknaden därav

Efter fyra år med Centerpartisten och miljöminister Andreas Carlgren som representant för regeringens miljöpolitik börjar det bli dags att stämma av. Vad har gjorts och vad har man lämnat därhän? Vi kommer att försöka sammanfatta vad som skett på miljöfronten under denna tid. Det hela är ingen rolig sammanfattning och representerar givetvis enbart ett axplock, men det tål att diskuteras, då Centerpartiet fortsatt utmålar sig själva som regeringskoalitiationens gröna alternativ.

Regeringen har åstadkommit en del positiva saker på miljöområdet som förtjänar att nämnas. Bland annat kan nämnas att tvättmedel inte längre får innehålla fosfater (ursprungligen från ämnet fosfor). Fosfater bidrar till övergödning i vattendrag, sjöar och hav, liksom är en ändlig resurs, som redan är på upphällningen. Därtill kan nämnas ett kvicksilverförbud samt att Energiforskningen ska få större stöd, något som vi anser verkligen vara nödvändigt.

Så till de saker vi betraktar som negativa. Till detta räknar vi omfamnandet av “naturgasen”. Vi pratar fossil energi. En gasledning från Ryssland skär genom svenskt vatten och minskar knappast utsläppen. Naturgas är förvisso bättre än kol, men är knappast något alternativ till förnyelsebara energikällor.

Regeringen har heller inte agerat för att skapa någon förändring av Vattenfalls styrdokument som så uppenbarligen behövs för att tvinga in företaget in på en betydligt mer miljövänlig linje. Med tydlig ideologisk iver har regering sålt ägande i flera offentliga företag; men valt att behålla Vattenfall. Ett bolag som helt nyligen beslutat att investera ytterligare ofattbara 13 miljarder i den miljömässiga återvändsgränden kolkraft. Det mumlas om en framväxande kollagringsteknik som skulle förhindra utsläpp, men de brukas inte på någon större skala och tills att det görs så tuffar Vattenfall på för större utsläpp I en energinäring som alla dömer ut som katastrofal ur miljösynpunkt.

Konstgödsel och motorvägar

Till det har vi Andreas Carlgrens ryggradslösa svängning i motorvägsfrågan: 1999 sågade han motorvägar, 2009-2010 hyllar han dem. Det är sorgligt med personer som inte vågar säga nej och stå upp för principer. Carlgren har precis som sitt Centerparti givit upp stora delar av sin miljöpolitik under Maud Olofssons styre. Visst kan människor ändra uppfattning, det är helt naturligt. Men att göra helt om vittnar snarare om att Carlgren inte alls för en miljöpolitik.

Mindre uppmärksammat är utvinning av torv: vilket bidrar till att torka ut markerna och släppa ut växthusgaser, samt att förbränningen I sin tur givetvis leder till utsläpp. Att samtidigt kalla torv i Sverige för miljövänligare är annan torv är ännu ett bevis på den otroliga arrogans regeringen besitter, och hur lite den faktiskt bryr sig om miljöpolitiken.

Till de rent kontraproduktiva åtgärderna som har genomförts hör den slopade skatten på konstgödsel. Liksom fosfater bidrar denna med övergödning. Hur kan man kämpa hårt för att förbjuda fosfater i tvättmedel och samtidigt aktivt bidra till att göra det fördelaktigt att köpa konstgödsel? Är det för att tvättmedel säljer utan fosfater, men konstgödsel inte gör det? Vi ställer oss också frågan om det inte är väldigt oansvarigt att fortsätta utnyttja bristresursen fosfor när vi kan klara sig utan detsamma?

Uranprospektering: Visst att uranprospektering inte behöver innebära reell uranbrytning, men om det vore helt uteslutet skulle aldrig prospektering äga rum. Vi hävdar bestämt att stora satsningar på kärnkraft är ekonomiskt oansvarigt, miljömässigt oansvarigt och inte bidrar till en fredligare värld. Vi bör även fundera på vad kärnkraften innebär för de nationer där uran bryts i dagsläget, som i Niger där stor radioaktivitet uppmätts i gruvområdena och människor inte får ersättning för risker och sjukdomar orsakade av den förhöjda radioaktivteten.

Vi behöver ingetdera. Ge pengar till Niger och andra uranbrytarnationer, för solkraft istället för förhöja radioaktiva värden i byar och städer samt riskera liv världen över.

En historisk U-sväng

Detta leder oss till det beslut och symbolfråga som har inneburit en historisk U-sväng för både Carlgren och Centerpartiet. Självaste kärnkraftsbeslutet. Historiskt har Centerpartiet gått emot utbyggnad av kärnkraften, fram tills Carlgrens tid som miljöminister. Ja, nu ska Sverige öppna för nya “investeringar” i den dyraste energikällan i världen. Kärnkraft är en energikälla som inget privat företag har råd att satsa på pga kostnader, som alltid överskrider budgeten med en konstruktionstid på minst 10-15. Allt detta för några reaktorer som dessutom inte fungerar till 100 %.

Samtidigt fortsätter växthusgaserna att öka eftersom uranproduktionen, underhållet, slutförvaringen med mera inte minskar utsläppen nämnvärt. Detta sker I en tid då vi har ungefär tio år kvar att ställa om till ett stabilt och framtida klimatneutralt samhälle med t.ex. vindkraft, solenergi och vågkraft. Summa summarum blir att Sveriges medborgare ska betala för nya kärnkraftsreaktorer som kommer förse oss med energi till extremt höga kostnader.

Regeringen vägrar ständigt inkludera utsläpp som sker i andra länder som är knuten till  svensk produktion eller konsumtion. Vad som tillverkas i Kina för Sveriges konsumenter inkluderas inte i regeringens beräkningar. Inte heller det som exporteras från Sverige räknas som svenska utsläpp. Allt för att framstå I bättre dager och minska siffrorna om Sveriges bidrag till klimatförändringen.

Biologisk mångfald – har vi ens hört det ord nämnas under dessa snart fyra år? Jo, i form av aktivt stöd för jakten. Det verkar ytterst viktigt att människor får jaga vargar och valar. Genom en bakvänd logik framstår det som att ju mer jakt som äger rum, desto fler djur kommer finnas och frodas!

Dock saknas det valar i svenskt vatten och varför måste då Carlgren & Co. stödja valjakt när de fått tillfälle att återhämta sig lite efter slakten under tidigare decennier. Redan nu är läget en katastrof då världens fiskbestånd löper stor risk att utraderas inom några generationer. Varför då I detta läge tillåta mer valjakt, med risk för att valarter inte klarar av ett så kallat klimatskred (när klimatförändringar sker väldigt oanat och snabbt och får kedjereaktioner)?

Som sagt, det finns tydliga argument för att ifrågasätta regeringens miljöpolitik; och avsaknaden därav. Liksom inom jämställdhets- och skolpolitiken ignorerar man vetenskapliga rön samtidigt som man hävdar sig stå på dess axlar.

Borgarna anklagade den förra regeringen för att vara ideologiskt driven och inte se till sakernas tillstånd. Den nuvarande regeringen har dock bara ideologin att luta sig mot och ingen vetenskaplig grund att stå på över huvud taget. Att de kommer undan med detta i så otroligt många beslut förfaller för oss vara väldigt skrämmande.

Avslutningsvis kan vi konstatera att det verkar vara Moderaternas Anders Borg som håller I miljöministeriet snarare än Carlgren, som ständigt får stå tillbaka på punkt efter punkt. Vi undrar om det inte vore dags för för en principernas renässans.

När försvaret skulle skära ner avgick f.d. försvarsminister Mikael Odenberg i protest och en ny, mindre principstyrd minister tog vid. Om Andreas Carlgren hade hållt fast vid sina, hade han nog  vid detta laget tagit samma beslut innan han blivit känd som den mesigaste miljöminister i modern tid. Något som alldeles oavsett hur valet kommer att gå till hösten för den nuvarande regeringen och Centerpartiet, knappast torde vara något att vara stolt över.

Daniel Kristiansson

Robert Halvarsson