Studieavgifter i gymnasiet (Uppdaterad)

I måndags avgjordes så äntligen frågan om studieavgifter i gymnasieskolan. Enligt den nya skollagen får skolor ta ut studieavgifter från elever. Själva namnet är dock missvisande eftersom det inte handlar om avgifter för att studera. Det här är en mycket svårtolkad lag, eftersom den säger en sak juridiskt, som sedan kan tolkas på olika sätt politiskt. Den juridiska aspekten är inte heller särskilt tydlig.

I lagen står det att ”utbildning i gymnasieskolan ska vara avgiftsfri”. Däremot får skolan rätten att ta ut en ”obetydlig kostnad” för exempelvis läromedel (hit räknas främst hjälpmedel, t.ex. miniräknare), studiebesök eller resor och måltider relaterade till dessa. Här bör tilläggas det att ”Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning”. Rekommendationen är upp till 700 kronor för läromedel/hjälpmedel, 300 kronor för studieresa samt 100 kronor för studiebesök och aktivitet relaterat till idrott och hälsa. Dessa avgifter får tas ut i ”enstaka fall under ett  läsår” och ska vara frivilliga. Det innebär att elever som inte vill, eller inte kan, betala får skolan betala för istället.

Majoriteten i Karlstads-Hammarö gymnasienämnd beslutade att rekommendera skolor att inte heller fortsättningsvis ta ut avgifter i samband med studieresor och läger, och troligtvis kommer praxis fortsätta som förut, dvs att inte ta ut några avgifter alls. Det innebär att avgifter inte ska tas ut under besök, resor och liknande, där de största utgifterna ligger. I resor inkluderas att eleven skulle få betala för samtliga måltider relaterat till resan, vilket nu inte blir fallet.

En fråga som dök upp i media för några veckor sedan gäller rätten att samla ihop pengar inom klassen för en gemensam resa. Där förtydligar nämnden genom beslutet samt yrkande på att uppmuntra elever att göra insamlingar genom olika frivilliga aktiviteter (inbegriper de klassiska sakerna som att sälja lotter, bakelser och så vidare). I skollagen finns inga förbud mot att elever samlar in pengar i syfte att genomföra en klassresa, så länge det finns ett undervisningssyfte. Således är det fritt fram att samla ihop pengar på frivillig väg för att genomföra resor tillsammans.

Socialdemokraterna har yrkat på att inte ta ut avgifter över huvud taget och istället utreda om en förvaltningsövergripande pott ska inrättas, som ska administrera utbetalning av pengar.

För det första säger lagen att avgifter kan tas ut, men ingen får tvingas, och att det får ske vid enstaka fall under läsåret. Rimligtvis skulle en skola som inte följer nämndens förslag kunna begära 300 kronor för särskilt ändamål en gång under året, men andra kan tolka det som att avgifter får tas ut 300 kronor tre gånger under året. Vad är enstaka fall? Ytterligare kan eleverna vägra betala, varpå skolan ändå är tvungen att betala. Miljöpartiet anser att det därför inte är någon idé att införa avgiftssystemet, för att gråzonen är stor, samt att det kan vara stigmatiserande när vissa elever faktiskt inte kan betala på grund av ekonomiska skäl.

För det andra innebär en förvaltningsövergripande pott juridiska komplikationer. Förvaltningen betalar idag ut alla bidrag direkt till skolorna, såväl kommunala som fristående, som de i sin tur får bestämma över. Regeln har varit, och kommer fortsätta vara, att skolan har egna medel i syfte att betala för olika ändamål, så som studiebesök och resor. Skulle förvaltningen istället betala ut pengar ur en central pott hamnar man in i en svår juridisk zon, baserat på det befintliga systemet med fristående skolor och bidrag på lika villkor, att förvaltningen inte får ta kostnader som är direkt relaterade till eleverna samt att det är svårt att avgöra vilka som ska erhålla pengar eller inte.